fbpx

Föredraget Asperger & musiken och Platina – Fantasi live på Kung Över Livet-galan 2016

Den 24 april 2016 medverkade jag på Kung Över Livet-galan på Oscarsteatern i Stockholm där jag gjorde ett kort föredrag med det viktigaste ur min föreläsning ”Asperger & Musiken” och spelade låten ”Fantasi” som jag släppte med mitt band Platina inför galan.

Kung Över Livet är en organisation som arbetar för att sprida kunskaper om NPF-diagnoser i samhället och Kung Över Livet-galan är en välgörenhetsgala som har arrangerats 2014 och 2016, där de insamlade pengarna har gått till Kung Över Livets egen verksamhet, VIGGO Foundation och Hjärnfonden.

Fantasi! Ny singel med Platina i mars!

Nu är vi på gång med en ny singel med Platina!

Nu kör vi på svenska igen, med en låt som heter Fantasi och som skrevs för många år sedan! Fantasi skrevs i slutet av 90-talet, på den tiden förstod jag inte själv vad texten handlade om men så här i efterhand har jag räknat ut att den handlar om mig själv och mina tankar om livet på den tiden.

Fantasi släpps den 13 mars och kommer att säljas på iTunes, Google Play och kommer även att kunna streamas på Spotify. Den här gången satsar vi lite större än vi har gjort förut också, nu kommer vi att sätta ihop en musikvideo inför släppet och lägga upp den på vår YouTube-kanal!

Den 24 april kommer vi att spela Fantasi på Kung Över Livet-galan på Oscarsteatern i Stockholm och alla intäkter från försäljning och streaming av låten går till Kung Över Livets insamling till Hjärnfonden, Viggo Foundation och Kung Över Livets egen verksamhet.

På galan kommer jag också att köra en kortare version av min musikföreläsning Asperger och Musiken, som annars är ca 1 timme lång!

Ny singel med egen sajt!

Nu har vi börjat jobba med singeln ”Fantasi” på allvar!

Tidigare den här veckan skapades en egen sajt för släppet, låten är färdigmixad och ska nu skickas till Cutting Room, för övrigt vår första sponsor till det här projektet, för mastering. Sedan börjar marknadsföringen på allvar, den 13 mars har vi bestämt att låten släpps på iTunes, Spotify, Bandcamp och Google Play och då ska den finnas tillgänglig på alla radiostationer!

En musikvideo är också på gång, vi letar bara efter någon som kan hjälpa till och redigera. Vill du hjälpa till så får du gärna kontakta mig med ett mail eller via Facebook!

Du hittar mer information om projektet ”Fantasi” på infosajten fantasi.platinamusic.se

 

Hur tänker ni på Arbetsförmedlingen?

Långt inlägg, är du intresserad så läs men kommentera inte om du inte har läst hela!

Jag börjar bli riktigt irriterad på Arbetsförmedlingens kontor i Sandviken.

I mitten av augusti slutade jag min anställning på Radio Sandviken. Sedan dess har jag spelat väldigt mycket men jag har också försökt få hjälp från Arbetsförmedlingen att få en anställning.

Jag vet att det är väldigt svårt att få en anställning från Arbetsförmedlingen idag, men jag vet också att dom har metoder som kan göra det lättare att hitta ett jobb.

Till en början diskuterades en fortsatt anställning på Radio Sandviken och i samband med de diskussionerna gjordes också en utredning kring mina svårigheter, för att bedöma möjligheten till ett lönebidrag. Efter en del räknande så kom man fram till att föreningen skulle, trots lönebidrag, inte ha råd med de fortsatta lönekostnaderna.

Därför tog jag upp frågan om vilka andra sätt Arbetsförmedlingen kunde hjälpa till på och fick ett stort antal lönebidrag upprabblade. Jag själv visste att det finns nånting som heter Sius och står för Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd och tog därför upp det med min kontaktperson på Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen skriver själva i sitt PDF-blad:

Kan jag få stödet?
Du kan få särskilt introduktions- och uppföljningsstöd av en SIUS-konsulent om du är arbetssökande och:

Har nedsatt arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning
Har behov av särskilt stöd inför och under en anställning.

Jag har förklarat för min arbetsförmedlare att på grund av mina neuropsykatriska funktionssätt så har jag stora svårigheter i att kontakta arbetsgivare själv och att jag även har en nedsatt arbetsförmåga på grund av två olika funktionsnedsättningar, Asperger och ADD är två funktionsnedsättningar och märkligt nog så räknas det som en funktionsnedsättning på en arbetsplats att man inte klarar av att ta raster från jobbet, att man hela tiden vill jobba och att man hellre pratar om arbetet än att prata med kollegorna om vad dom har gjort med sin famlij i helgen eller på semestern! Det är den inställning jag har fått på samtliga arbetsplatser jag har varit på…

Därför anser jag att jag både har en nedsatt arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning och har behov av särskilt stöd inför och under en anställning, detta bör även min arbetsförmedlare ha kunnat läsa i den utredning som gjordes inför ett eventuellt lönebidrag på Radio Sandviken.

Hans svar var att han inte hade tänkt på att jag kunde gå under Sius, men att han skulle kolla upp det. Det här var ungefär två månader sedan, efter det samtalet har jag talat med honom en gång till och jag har även talat med en Siushandläggare vid ett tillfälle, men ingenting händer.

Nu har jag tagit direktkontakt med en av Siuskonsulenterna i Sandviken och hoppades på att dom, som jag hoppas har större kunskaper om NPF än övriga på Arbetsförmedlingen, skulle kunna hjälpa mig så jag får den hjälp jag behöver.

Det jag fick veta var på gränsen till en chock: Siuskonsulenterna, som jobbar med det här dagligen och som förstod mig och mina problem (enligt vad den sa till mig på telefon), har ingenting att säga till om vad det gäller placeringar i deras avdelning. Det görs av den ansvariga arbetsförmedlaren…

När jag fick veta detta så förvånar det mig inte längre över att jag så gott som varje vecka läser om någon med NPF som har problem med Arbetsförmedlingen. När de som jobbar med NPF inte har en chans att ta in arbetssökande med NPF förrän en arbetsförmedlare har godkänt det, då förvånar det mig inte alls att många med NPF har problem med den myndigheten!

Jag räknar med att kunskaperna inom NPF är lika dåliga hos Arbetsförmedlingens personal som i det övriga samhället…

Fortsättning följer…

Funktionshinder vs Funktionssätt

Efter jag skrev mitt inlägg om NGF så har jag fått en del frågor om ordet funktionssätt, som jag använder istället för ordet funktionshinder.

Jag vill byta ut ordet funktionshinder som en beskrivning av NPF och istället använda ordet funktionssätt, eftersom det finns många med NPF som inte själva har några hinder. För oss känns det väldigt dumt att använda ordet funktionshinder och vi vill ha ett mer neutralt ord för våra diagnoser. Jag kan samtidigt förstå att de med NPF som känner att man har ett hinder i vardagen inte vill ändra ordet till nånting som låter postivt.

Det finns också dom som tycker att man ska använda ordet Funktionstillskott, men det tycker inte jag. Det låter som att Aspergers Syndrom är nånting som är jättepositivt för alla som har det, och så är ju inte fallet!

Ordet ”funktionssätt” är helt neutralt, det tolkas inte automatiskt som nånting positivt eller negativt. Ett hinder kan aldrig vara positivt. Alla har ett funktionssätt, vi med NGF har bara ett namn på vårt funktionssätt.

Samtidigt så har jag fortfarande de kriterier som krävs för diagnosen Aspergers Syndrom, det här handlar bara om man ska kalla min och många andras Asperger för ett hinder eller inte. Jag ser inget hinder i diagnosen, den är bara ett annorlunda sätt att vara. Ordet ”kränkt” är väldigt överreklamerat idag, men jag skulle inte bli förvånad om kvällspressen skulle påstå att jag känner mig kränkt över att någon påstår att jag har ett funktionshinder…

Problemet i det här är att det finns funktionshinder för alla med NGF, men det är inte alla som själva känner av hindren. Som jag har skrivit tidigare så är det inget hinder för mig att jag sitter 8 timmar i sträck och jobbar med det som intresserar mig, det är inte heller något hinder för mig att jag bara har ett riktigt intresse eller att jag tycker det är riktigt bra att vara ensam. Hindret ligger i resten av samhällets krav och förväntningar, men ligger verkligen funktionshindret hos mig om allt fungerar bra för mig så länge jag jobbar helt ensam?

Ett stort tack till Fellingsbro Folkhögskola!

Idag har jag gjort min debut som föreläsare!

Fellingsbro Folkhögskola, som ligger strax utanför Arboga, var platsen där jag trodde att allt skulle gå åt skogen men det gick ändå ganska bra… Jag har aldrig tidigare kört en föreläsning och när jag planerade den så struntade jag ärligt talat i hur en föreläsning ska vara, jag skrev bara ner vad jag ville ha sagt och körde låtar vars texter hade en viss förknippning med det jag precis hade pratat om. Jag vill inte kopiera någon annan föreläsares stil, jag ville göra nånting eget när jag hade chansen att prata och spela precis de låtar som jag själv vill spela.

Jag öppnade föreläsningen med att spela ”Just idag är jag stark”, jag tycker att det är en så otroligt bra och uppiggande text – trots att ett helt fotbollslag har ”kidnappat” den. Jag fortsatte föreläsningen med att berätta om min syn på Aspergers Syndrom. Jag tänker inte fördjupa mig mer i den saken nu, vill du veta vad jag tycker så läs vad jag tidigare har skrivit om Asperger/Autism. Låt nummer två blev ”Always look on the bright side of life”, jag tyckte att det behövdes lite uppmuntran efter jag hade pratat så mycket om samhällets syn på oss med NPF-diagnoser. Efter det pratade jag om mina intressen, och främst om mina jobb med mina intressen, musik blev det också, både en egen låt (Fantasi) , en Robbie Williams (Angels), en Roy Orbison (California Blue) och en gammal klassiker från Ovansjö, den odödliga Ovansjölåt!

Nåväl, jag är jättenöjd med nästan allt. Det enda jag inte är nöjd med är slutet på föreläsningen, den ska det slipas på lite mer till nästa gång. Jag är inte heller nöjd med att jag hittills bara har sett ett foto från föreläsningen, trots att jag såg några mobilkameror uppe under föreläsningen. Ni som var där och fotade: Snälla, skicka upp dom på Instagram och tagga dom med #johanbakkelive så jag få se dom!

Efter föreläsningen pratade jag med några från publiken, alla jag pratade med verkade jättenöjda och det ser jag som ett riktigt bra betyg på min premiär som föreläsare!

Så det här var nog inte sista gången jag föreläser om Asperger och musiken, nu ska jag börja leta kontaktuppgifter till fler skolor och andra organisationer som kan vara intresserade av att höra en timme med en hårt arbetande musiker som även har Asperger!

Känner du någon som kan vara intressad av att boka så be dom bara kontakta mig, jag åker runt i hela Sverige.

Vi kan om vi vill!

Efter jag fick en inbjudan att vara med på nästa Kung över livet-gala, som går på Oscarsteatern i Stockholm den 24 april 2016,  så har jag gått runt och tänkt på hur man enklast får fram sitt budskap när det ska kortas ner. Jag ska köra ca 10 minuter under galan, där jag ska plocka ut ”russinen ur kakan”, som det brukar heta, och plocka fram de viktigaste delarna ur föreläsningen som annars ska vara 45 – 60 minuter.

Under tiden jag funderade över hur man lägger upp föreläsningen så fick jag en helt ny idé: Jag skriver en låt om oss med NPF, släpper den digitalt några veckor (eventuellt någon månad) före galan och försöker få media att skriva om låten och galan! Alla intäkter från låten kommer naturligtvis att gå till några av de organisationer som jobbar med NPF-frågor och till forskningen kring NPF, det är inget snack om den saken!

Produktionen av låten, som har fått titeln Vi kan om vi vill, är påbörjad och kommer att släppas i en enkel demoversion här på bloggen under de närmaste veckorna! Texten är just nu långt ifrån klar, det finns bara text till refrängen. Musiken är däremot färdigskriven så produktionen är påbörjad och ska vara klar för att släppas som demo om några veckor!

Samtidigt som jag jobbar med låten så söker jag också fler som vill vara med och göra det här så bra som möjligt! Kontakta mig om du har någon idé om vad du kan göra för att hjälpa till att lyfta fram det här till nånting som syns och hörs över hela Sverige.

Vi kan om vi vill!

Basinkomst kan vara på väg upp i regeringen

Jag har skrivit tidigare om basinkomst, eller medborgarlön som det också kallas.

Basinkomst är nånting som diskuteras fram och tillbaka och artiklar om basinkomst dyker upp på sociala medier med jämna mellanrum, men det händer för 17 ingenting i frågan! Nu hoppas jag att det kan börja hända nånting! Idag har ett debattinlägg om basinkomst, skrivet av några miljöpartister, publicerats i Svenska Dagbladet och nu börjar jag hoppas igen.

För mig som både är kulturskapare och samtidigt jobbar en del (just nu främst skriver om det) för att vi med namngivna funktionssätt ska få det lättare i livet känns det bra om ett regeringsparti tar tag i basinkomsten, båda grupperna skulle få stora fördelar med basinkomst.

Även om jag tror att Miljöpartiet kan få det svårt att få igenom frågan om basinkomst i regeringen idag så hoppas jag att man börjar arbeta för att kunna lyfta den senare, som jag skrev före valet så är det en av de frågor som avgör vilket parti jag röstar på…

Dags att kliva ut ur garderoben…

Jag har blundat för länge nu…

Hela mitt liv har jag vetat att jag inte riktigt är som alla andra. När min familj har träffats till födelsedagar, jul, påsk och andra firanden har dom nästan fått dra mig dit, men jag har inte känt någon vilja alls att vara med.

De senaste 10 åren har jag nästan alltid hållit mig hemma vid datorn, om jag inte har varit ute på spelningar eller suttit i radiostudion. På jobbet sitter jag oftast och jobbar ensam.  Det här beror till största delen på att jag själv har valt att ha det så, jag trivs inte och klarar inte av att jobba ordentligt tillsammans med andra. Det mesta jag är nöjd med i livet har jag gjort ensam, men det finns några avvikelser. T.ex en liten låt som skrevs på en pir i Hällevik för många år sedan, en coverduo som just nu åker runt i halva Sverige och väsnas och en liten kille som ”tillverkades” för ungefär 2 år sedan!

Att jag har problem i sociala sammanhang rimmar nog inte särskilt bra med att jag är en person som varje år spelar musik live för några tusen olika människor och som jobbar på en radiostation med all offentlighet som det innebär. Konstigt nog så fungerar livegigen bra, jag har fått en vana att stå på en scen och tycker att det är riktigt roligt att stå på en scen. Det har jag alltid tyckt, ända sedan den där stenen i Mårtsbo för runt 30 år sedan… Vad det gäller att prata i radio så funkar det också bra, det är lite strutstänkande! Ser man inte lyssnarna så finns dom inte…

Jag är också en riktig nattmänniska, jag jobbar bäst 20 – 06 även om det ofta kan fungera att jobba under eftermiddagar också. Jag har träffat många läkare, psykologer och lekmän och även läst artiklar och debattinlägg av samma typer av människor som har påstått att man mår bäst av att vara vaken på dagtid men tro mig, jag passar inte in i den mallen.

Annars brukar man ofta få höra att alla människor är olika, men märkligt nog så är vi inte olika (enligt forskarna) när det gäller vilka tider man mår bäst av att vara vaken och sova!

Jag mår rent ut sagt skit av att tvingas vara vaken på ”dygnets ljusa timmar” och förstår inte alls hur någon annan kan sitta och berätta för mig vad jag mår bäst av. Jag är ändå 36 år nu och har testat dag- och nattarbete i många olika omgångar, jag känner mig själv och vet vad som fungerar bäst för mig.

För snart 1 år sedan fick jag veta vad allt det här kan bero på. Efter en lång utredning på åttonde våningen på Sandvikens Sjukhus kom man fram till att jag har nånting som kallas för Aspergers syndrom. Egentligen bryr jag mig inte om vad det heter, jag är den jag är och nu har jag kommit till den punkten i livet då jag inte kan blunda längre och måste sluta låta andra styra hur jag ska vara eller när jag ska vara det.

Under de senaste åren har jag försökt bli den människa som många andra vill att jag ska vara, nu har jag kommit fram till att jag inte kan vara någon annan än den jag är! Det är det jag kan bäst…

Från och med nu lever jag det liv jag mår bäst av att leva, det hoppas jag att alla mina bekanta, min familj och övriga inblandade kan acceptera.  Kan ni inte acceptera det så var snäll och försök inte förändra mig mer än vad ni redan har försökt, ni kommer inte att lyckas…